***

Hallå alla glada!

Det är jag som är Mimmi., sist in i familjen men som matte säger, tar störst plats. Undrar varför……?

Mamma är SE VCH Stora Barnviks For The Finest Nose

och

Pappa är Shakimas Mambo

Jag flög ut ur mamma med en sång så jag kallades Vera (Lynn) till att börja med men döptes om till Mimmi när matte väl hade bestämt sig för att jag skulle stanna kvar i familjen.

Jag är ett riktigt rivjärn med många bollar i luften, räds inte för något, om, så undersöker jag genast vad som ev skrämt mig. Älskar barn så till vida att dom blir lite rädda för mig, fattar inte varför, jag vill ju bara undersöka dom på nära håll. Tar mig upp på det mesta, höjder är en "baggis", går balansgång på det mesta och framför allt så smakar jag på ALLT, hur ska man annars lära sig vad som är gott och ätbart. Sen gör det inget att jag har VÄLDIGT mycket fart under sulorna, underlättar när jag ska jaga fåglar te x och springa ifrån syrran eller matte när jag gjort något sattyg.

Jag tycker om att använda min näsa, fick prova nå´t med fot och blod när jag var "liten snorvalp" bara 3 mån gammal och det var jätteskoj och jag var så duktig. Det tyckte nog matte också för hon hoppade runt och klappade händerna (så där flamsigt som tvåbenta kan göra ni vet) när jag gått mitt första spår. Jag tyckte ju att det var för kort, bara ca 15 m men matte sa att det räcker gott att börja med. Bara för det så har jag vid ett flertal tillfällen lyckats ta mig ut från tomten ute på landet och gå det där spåret MÅNGA gånger och försökt att hitta mammas och syrrans spår också men säg inget till matte är ni snälla.

Har faktiskt fått gå lite längre spår på "äldre" dar och klarat det bra så övning (se ovan) ger färdighet eller hur?

Här är jag 3 mån och gått mitt första spår

Jag gjorde min debut i utställningsringen när jag var 4 mån och 5 dagar, den första var en ren valputställning och jag slog till och blev BIS-valp! Då blev matte så där flamsig igen så jag riktigt skämdes för henne. Den andra utställningen blev jag BIR-valp, samma flams igen då. Den tredje BIR-valp och BIG-2:a så jag tycker det har startat ganska hyfsat för mig, kul är det också när man får träffa så trevliga kompisar och matte stoppar i en massa extra godsaker.

Det där med kompisar ja, jag har en som ligger mig extra varmt om hjärtat och han heter Mickey. Himmel och plättar vad snygg han är och så härlig att leka med, sen är han ju som killar är mest = lättlurad, han gör nästan allt jag vill och säger. Bra va!!!

Lattjolajbans med Mickey

                                                                                                              Foto: Kicki Salonen

Just nu är det relativt lugnt på alla fronter, det sägs att jag är för liten för långpromenader och annat anstränganden för min växande kropp, för växer det gör jag med besked. Tycker själv att jag är snygg och trevlig vilket matte håller med mig om. Vi har ju inte alltid samma uppfattning om saker och ting ,bl a det där som min mamma har lärt mig. Te x att gömma strumpor, tömma tvättkorgen, skor (vilket jag började med när jag var riktigt liten, se bild)  små men betydelsefulla uppgifter så här i början av livet.

Så har vi det där med att "lyda", varför, jag hörde en gång (som matte inte vet att jag gjorde) en person  som sa att barn ska få vara barn, tänk vilken sympatisk människa! Så min förhoppning är att få matte att ändra sig vad gäller lydnad, får se hur lång tid det tar. Återkommer senare om hur det går.

2010

Här händer det grejer men matte hänger inte riktigt med tror jag. Nå, jag har varit på en del utställningar och det får jag säga har gått över förväntan. På min sista fick jag ett CK och det är inte fy skam eller hur? Du kan läsa mer om det på resultatsidan. 

Vi tränar olika saker matte och jag, hitta svamp tex är jätteskoj men det svåra med det är att sitta och vänta på att matte ska komma fram och plocka upp godbitarna Det är JÄTTESVÅRT att låta bli och äta upp "bytet"!

Jag jobbar också med annat skogsarbete, har gått anlagsspår i Uppsala Cockerklubbs KM där jag

 blev GODKÄND

 och  

Klubbmästare 2010

Har också börjat apportera riktigt bra, matte berömmer mig jättemycket när jag lämnar över det jag hämtat. Tittar noggrant på min syster när hon arbetar och om jag får säga det själv så har jag ganska lätt för att fatta.

Det är så roligt att arbeta!!! Ska också om jag har tur, göra att MH i november i år.

***